fredag 30 mars 2012

När det värsta händer!

Idag blir det ingen fredagsskål, inte ett glatt fredagsinlägg... Tårarna bara rinner!

En av mina allra bästa vänner har somnat in efter en lång kamp mot sin cancersjukdom.
Bästa, bästa A. Nu har du fått dina änglavingar och slipper kämpa mer...
Jag sitter här och är helt apatisk mellan gråtstunderna, tänder ljus, tittar in på hennes blogg och minns.

Starkare människa och en bättre person finns inte som A.
Jag har lärt mig så mycket av henne, att vara tacksam för så mycket. Att inte gnälla över banala saker, att vara lycklig och tacksam för livet vi lever! När man kanske har lite åldersnoja, då sa hon bara; Jag är glad och tacksam för varje födelsedag jag får uppleva!  

Hon har levt ordentingt! Hon var ute och reste mycket, Thailand har hon varit många ggr. Hennes favoritplats!!


Vi träffades på jobbet, den stora fabriken, då vi började där samma dag, 15 oktober 1998, minns det som igår.  Vi kände igen varandra från skolan, hon gick året under mig på gymnasiet.


Vi pratade ofta och mycket, hade alltid sällskap från jobbet, nästan varje dag ett tag.
Vi gick igenom mycket tillsammans!


Vi gick igenom varsin skilsmässa ungefär samtidigt, så då hade vi stöd av varandra, hon träffade sitt livs kärlek, det bara strålade om dem, sällan man ser sån lycka! Jag kämpade vidare med mitt liv, men vi har träffats från och till hela tiden hon varit hemma och varit sjuk. De sista åren har vi haft bra kontakt, vi har träffats över en lunch, eller promenad med hennes hund. Pratat jobb m.m. såklart men också mycket över hur andra människor beter sig i olika situationer. Jag är superglad att jag fick dessa stunder med henne, hon var alltid så klok och snäll!


Till sist delar jag med mig av en av hennes bloggbilder, hon älskade att hålla på med sina blommor, längtade alltid till våren då hon fick ta fram alla sina pelargoner, och åka och handla mer blommor till sin stora fina altan.



Tänker på de hon lämnar, hennes man och hennes två barn. Och naturligtvis hennes bonusbarn och bonusbarnbarn!! 
Massor av vänner, hon hade fått många nya på cancerforum på nätet, glad att hon hade personer som var med om samma som hon. Jag kan ju inte förstå vad hon gick igenom! Flera kollegor som jobbat med henne alla år. Alla älskade henne, för den underbara människa hon var!!

Vila nu Anna


Kram


10 kommentarer:

Jenny L sa...

Vad vackert du skrivit on fina A, många är vi som minns henne som den fantastiska människa hon var.
En klen tröst är att hon nu fått frid.
Sov gott lilla A.

Många kramar
Jenny L

Vita rosor och förgätmigej sa...

Så fruktansvärt... Man saknar ord. Varm kram/ Anna

♥ Villa Tretton ♥ sa...

Så vackert du skriver om din vän<3

Att någor så fruktansvärt ska behöva hända..beklagar verkligen..vet inte vad jag ska säga....

Stor kram Susanne

sandra sa...

Det är så orättvist! Kram på dig

LyckligaPraliner sa...

Jag beklagar din sorg, som mist en vän, och jag beklagar sorgen hennes familj får bära. Ibland känns det som hjärtat brister och tårar aldrig tar slut.

Kramar om dig!

Ann-Louise

Annso sa...

Vackra fina ord om en vacker fin person! Kramar

Vikeskärs hem och ting sa...

Beklagar sorgen! Denna sjukdom har jag levt nära i många år :(
Jag blir så less. Fint du har skrivit men nu är din vän i Nanjiala där hon får ha massor av blommor.
Kram

Helena - ullvi32 sa...

Tårarna rinner fastän jag inte kände henne, du skriver så fint om din vän! Skulle kunna vara min egen bästa vän.
Det är vid sådana här tillfällen man får SE vad man egentligen HAR och inte gnälla över oviktigheter..
Sköt om dig vännen, massor med kramar Helena

Thomas Lindkvist sa...

Mycket fint skrivet om min kära Anna! Tack Jenny!

20-talshuset sa...

Beklagar sorgen! Vad skört livet är... Det gäller verkligen att leva här och nu och ta vara på livet och varandra. Det känns så orättvist när någon går bort i sjukdom eller olycka, alldeles för tidigt. Men jag är glad för din skull att du hade en så fin vän, precis som hon säkert var för att ha en vän som dig. Styrkekram till dig! Anna